Profetior om Jesus i Gamla testamentet

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Profetior om Jesus i Gamla testamentet är en del av kristen tolkningstradition, där såväl tydligt messianska profetior som andra texter i judarnas Tanakh, som hos kristna kallas Gamla testamentet, har tolkats och tolkas som profetior om Jesus.

Bibelvetenskapen har visat att många saker som berättas i Nya testamentet kring vad Jesus sagt och gjort tillkommit för att peka på dessa gammaltestamentliga textställen. ^[1] Hur den tidiga kyrkan betraktade de gammaltestamentliga texterna framgår tydligt i berättelsen om Emmausvandringen, där den uppståndne Jesus enligt Lukasevangeliet visar för lärjungarna hur det "står om honom överallt i skrifterna." ^[2]

Judarna på Jesu tid läste sin Bibel i en grekisk översättning kallad Septuaginta, inte i hebreiskt original. En del av dessa Jesusprofetior framstår som obegripliga, när kyrkor idag i sina gudstjänster läser rent bibelvetenskapliga bibelöversättningar, som inte tar hänsyn till tolkningstraditionen. När det i skärtorsdagsgudstjänsten läses ur profeten Jesaja passagen om den lidande tjänaren, som de kristna tidigt identifierade med Kristus och korsfästelsen, att "händer och fötter är skrumpna" framstår tolkningen som mycket mindre intuitiv än mer traditionella formuleringar, med ursprung i Septuaginta, som "händer och fötter är genomborrade". Ett exempel som är viktigt för ortodoxer och katoliker, men mer sällan för protestanter, är att äldre bibelöversättningar i Jesaja 7:14 talar om att jungfrun ska föda en son, medan bibelvetenskapliga översättningar talar om "den unga kvinnan". I sådan teologi som inte godtar kyrklig tradition till källa om kunskap om Gud, faller därmed basen för den gamla kristna tron på jungfrufödseln.

Bland de detaljer i de gammaltestamentliga texterna som i Nya testamentet pekas ut som profetior om Jesus är att Jesus skulle födas i Betlehem (Mika 5:2; Matt. 2:4-6), rida in i Jerusalem på en åsna (Sak. 9:9; Matt. 21:1-11) och dö för människornas synder (Jes. 53:1-12; Apg. 8:26-40).

En särskild form av profetia är typologin, som innebär att kristen tolkningstradition inte läst texterna bokstavligt utan tagit fasta på symboliska läsningar, och därmed förmått Gamla testamentet att handla om Kristus. Ett exempel som nämns i Nya testamentet är att profeten Jonas vistelse i den stora fiskens buk i tre dygn, är en förebild för Jesu död och uppståndelse (Jona 1:15-2:1, 11; Matt. 12:38-41).

Inom judendomen är detta sätt att läsa Tanakh inte accepterat. De anser förvisso att de heliga skrifterna förutsäger en kommande Messias, men de anser inte att Jesus är denne Messias.